Jag
och havet av awkwardness
Nu
Här vare dödare än i Marianergraven. Det hände som för mycket.
Just nu tillbakakommen till södern. Det kändes som en musikal att stiga upp ur tågstationen när höstvindarna fattade tag i krullorna. Fuldansade hela natten med människor jag inte kände och det var så prestigelöst asnajs. Vaknade hos vännerna, köpte lyx-frulle och åt darrandes ett berg av avokado och inlagd gurka. Råkade i diskussion om "manic pixie dream girls" och jag tog "Eternal sunshine on the spotless mind" som exempel men mindes plötsligt att the tokrolig birolls-tjej ju faktiskt motsätter sig just att vara the tokrolig birolls-tjej i nåns liv, alltså sin egen roll i filmen, i filmen! Och så fann Anna en giffel som illustrerade detta:
http://getofftheinternerd.tumblr.com/post/60042792264
Ibland, inte alltför ofta, men ibland, jag <3 internet. Frågan som återstår: räddar det henne/filmen från manicpixiekonceptet?
Återkommer.
Just nu tillbakakommen till södern. Det kändes som en musikal att stiga upp ur tågstationen när höstvindarna fattade tag i krullorna. Fuldansade hela natten med människor jag inte kände och det var så prestigelöst asnajs. Vaknade hos vännerna, köpte lyx-frulle och åt darrandes ett berg av avokado och inlagd gurka. Råkade i diskussion om "manic pixie dream girls" och jag tog "Eternal sunshine on the spotless mind" som exempel men mindes plötsligt att the tokrolig birolls-tjej ju faktiskt motsätter sig just att vara the tokrolig birolls-tjej i nåns liv, alltså sin egen roll i filmen, i filmen! Och så fann Anna en giffel som illustrerade detta:
http://getofftheinternerd.tumblr.com/post/60042792264
Ibland, inte alltför ofta, men ibland, jag <3 internet. Frågan som återstår: räddar det henne/filmen från manicpixiekonceptet?
Återkommer.
Sådd i snöröven
"och ångorna stiger och lägger sig i tunga dimsjok över dalen som fortfarande är mörkt mörk för björken har inte slagit ut och det ser ut som en stor pyrande nedbränd hed, ett mordorlandskap och solen finns nånstans där bakom och det luktar jord och allt med vingar är rastlöst och berusat och det är så jävla vackert så ni kan int begrip. var dock tvungen att gå in och bada brösten i hett vatten för att de krampa så förbannat av kylan. hej mitten av maj i dalarna"
skrev jag för ett år sen. Det var nämligen så, att jag tänkte "det är ju tredje maj och björkarna har inte slagit ut?! detta är ju helt befängt!!" (precis så tänkte jag, och hytte med näven och drack kaffe med den andra) men så erinrade jag mig orden ovan och insåg att det nog inte är domedagen som står för farstun. Det är den här sabla norrsluttningen i Dalarna. Den har ju sina sidor, med fint folk och förnäma vyer, men odling, ja herre gud vad det går upp för en varför Skåne är så söndertrasat av åkrar som det är. Men ack! Jag inledde min odlingslogg med orden "3e maj. Det snöar röven. I vår lilla glugg till söderfönster, där det är typ 8°C eftersom vi använder samma rum som skafferi, har jag pressat in årets första sådd i set om toarullar. Pumpa."
Vaddå för pumpa? Jo spaghettipumpa som jag fått från en person i föreningen Sesam. Föreningen verkar för att bevara och sprida traditionell fröodling och odling av ovanliga och gamla växtsorter, gärna anpassade efter våra breddgrader. Det här är skitspännande och än mer politiskt än man kan tro, de stora företagen och staten är såklart inblandade i maktkampen om vårt mesta behov: mat. Läs gärna mer i senaste numret av Fältbiologen, artikeln heter "Fritt frö". Läs även artikeln som jag höll på att whina om innan vetja! Den heter "Vilken väg tar landsbygden?". En massa påhopp och tilltugg och fritt flytande resonemang i en smaskig förpackning. Åter till odlingen! Ja, i alla fall så kan man gå med i Sesam och få en massa fröer gratis genom att skicka ett frankerat kuvert adresserat sig själv till en annan medlem som annonserat att den har fröer av en viss sort. Gött! Detta att förodla en växt inomhus innan man sätter ut den kallas för förkultivering och det gör man (om man ids) för att kunna skörda plantor som har längre utvecklingstid än vad det är gött sommarväder här. (Mycket mår bra av att förkultiveras åtminstone några veckor, men de allra flesta rotsaker, bönor och ärter sås direkt i marken.)
Till vänster: Returbrev fyllda med fröer från välgörare ute i landet. Till höger: Toarullar i glasslåda med vindruvsask on top gör miniväxthus.
Till detta lyssnar jag på soundtracket till Beasts of the Southern Wild. En filmupplevelse som heter duga. Har känt mig så avtrubbad gentemot film i allmänhet, men den här vrålade en i ansiktet så att det var svårt att låta bli att lyssna.
Tips om skön odlingsblogg som inte är sådär pretto och vän och som också är lite politisk: Ett år med lotten. Skönt citat om att skola om plantor (att omplantera de små liven från sina babyvaggor till en liten större kruka med annan sorts jord): Jag hatar att skola om småplantor. Jag har läst tips om precis allt annat, men när det kommer till omskolning står det bara typ, "Ta försiktigt i ett av bladen." Det är så PILLIGT, jag får hjärnblödning. Vissa människor kan rita och sy och fläta hår och skriva jättefina tackkort. Jag är inte en av de människorna. Så då står jag där med en liten planta som liksom bara skriker "Rör du mig så DÖR jag!" och försöker låtsas som om mina händer är pincetter, medan jag känner mig som en björn på laxfiske."
/Skrufs
Ta vägen
15e april. Välja framtid. Välja utbildning i ett system som i grunn och botten ger en ångest. Vilja vara mitt i feta smeten massan och samtidigt ha foten för långt utanför kanten för att nånsin känna sig hemma bland dem.
Vi håller på med veden nu, kapar och klyver. Jag känner mig svag och stark om vart annat. Om jag väljer en utbildning - bo i stan eller utanför? Jag växer så mycke med livet utanför staden, men när man har sitt dagsverke där blir livet utanför mest en pendlarsträcka och stress inför att inte hinna med livet på två platser. Mina sotiga ärrade fingrar - i lägenhet igen? Stadens berusande utbud av upplevelser och personligheter kontra dess hets och utseendefixering. En del av mig vill bara resa långt bort och fjärran (men tänk om en kommer hem än mer pank o villrådig?) Hur farao ska en tänka? Hur tänker ni?
Gratis är göttans
Med inspiration av possum living bjur jag på lite gratistips. I min tillvaro är bland annat den här datorn och internetuppkopplingen inte gratis, så jag sparar in på andra håll och kanter. Som fattig och pysslig miljönörd tycker jag förstås om saker av t.ex. metall, trä och ull (mm ulldator..) då jag är intresserad av tiden innan plasten, detta oumbärliga material som finns i allt men inte bryts ner av kretsloppet.
1. Sakleta & Urban exploration. Långstrumps hederliga sakletande blir så mycket roligare i gamla ruiner av mänsklig aktivitet än i trottoarkanten (där man vanligare finner ruiner av hund-aktivitet). Sakerna nedan kommer från en ödetomt som liknade ett skrotupplag. Det rör sig om saker som ligger och rostar och möglar men som med lite välvilja kan användas igen. Gamla plåtburkar till förvaring. (Säg inte shabby chic nu för då dör jag.) Diskas och oljas in lite. En liten, tätvävd korg som passar perfekt till brödbak (annars asdyra i nischade bakaffärer). Diskas hett, torkas och oljas lite. En stor glasflaska från gamla vin & spritbolaget. Jag tycker verkligen om den där gamla sortens flaskor. Vet inte om de kan vara handblåsta men det är en sådan vacker oregelbundenhet i glasets tjockhet (illustrerat med mongobilden till höger).
2. Hantverka. Nedan en gammal skruv som jag sakletat, smidd till ett handtag till dörr/låda. (Ok, här döljer sig kostnad till kol till smedjan och transport dit, ca 40 spänn. Men då gör en mycket fler saker än ett dörrhandtag per gång också + det är kul.) Till höger en slev i startfasen, av ett vedträ av björk.
3. Byta & omdesigna. I byn har vi en "bytik" (freeshop på svenska). Folk lämnar in hela, rena saker de inte behöver och hämtar ut det de vill. Förekommer mer i städer och ibland på särskilda datum av organisationer. Nederst en prima trangia-kaffekanna och lite skön lektyr jag fann där. Ovan: en yllekofta som råkat krympas i tvätten räckte till ett par vantar, en mössa (den stora biten, ej klar på bilden), påbyggnad på mina tofflor (de sitter bättre nu och värmer anklarna) samt, det bästa!, sulor till mina kalla vårkängor. Värmer så himla gott när man inte får plats med mer än en raggsocka. Kan med fördel placeras i en kall, otrevlig gummistövel.
Nästa gång om det göttigaste av gratis: mat.
Nästa gång om det göttigaste av gratis: mat.
Hemmingsson ll
"Enrutingarna och teckningarna handlar rätt mycket om mina tillkortakommanden,
en slags kompensation för när jag sviker mig själv. Jag vill visa vad jag egentligen
menade, om jag hade kunnat. Ett sätt att be mig själv om ursäkt. Det är även en del ilska
över att man förväntas vara på ett visst sätt för att man är kvinna, man, barn, gammal och
så vidare. Och en frustation över att vi människor prioriterar fel så ofta och inte säger vad
vi egentligen menar. Jag tycker inte illa om att leva, men jag tycker att det är svårt.
Jag tror att det är det jag tänker på när jag tecknar och skriver och sen väljer att publicera det
- att få möta andra på riktigt."
Nina Hemmingsson
Tant
Nämnde jag att jag var en old lady-wannabe?
Det går att se dokumentären om Birgitta Stenberg: "Alla vilda" i 17 dagar till.
Idag har jag spunnit garn på spinnrock i min grannes orangeri. Framtidsdrömmarna blev ganska oväntat fyllda med fluffiga angorakaniner och alpackor. Imorgon åker jag och löneslavar intensivt i tio dagar. Innan dess vill jag somna utan samarin. See you on the other side.
/Skrufs
Gör plats för ljus
Mitten på mars, och de två stora granarna som stod ivägen för det lilla söderljuset på vår tomt for all världens väg. Granngubben lånade oss motorsåg och kevlarbrallor, svor högt åt byråkrati och skrattade ännu högre när jag förelog förmiddagskaffe. "Vissa bli ju tokiga, får ont i huvve när de int får äta på tie timmar, men jag, jag har lokförarmage. Kan jobba en hel dag utan käk." Någon slags mage hade han ju helt klart. Efteråt bar vi kvist och kubbar, sopade sågspån och kottar. Solen kom fram och helt plötsligt hade vi någon slags veranda att tala om. Hundis blev borstad på sin föllsedag igår, och när jag stod där bland eftermiddagssolens långa skuggor blåste dennes hårboll sakta över den nykrattade isgången, likt en tumbleweed i fjärran västern. Och fastän solen värmt obehindrat hela dagen låg snön sådär självgott, en meter tjock och helt utan några intentioner, att en undrade om det ens är möjligt att det kan bli sommar.
Skottade bort en stor ruta i trädgårn dit vi ska forsla trän och tänkte på en mejlkonversation med en vän. "Jag hänger i min stuga och eldar och täljer och kardar fast mest skriver jag. Dricker mycket kaffe och lite whisky, tänker på framtiden." Hen svarade "Herrenadå! Det låter ju fantastiskt!" Och jag tänkte: låter det fantastiskt? Det gör det baske mig. Men varför känns det inte fantastiskt? Jag brukade känna mig så odödlig (eller är det en efterkonstruktion?), nu känner jag mig mest som ett schletet ynkelskrufs. Kanske borde jag försöka trivas lite mer aktivt i tillvaron. Trots allt är den efterlängtad och det är inte dens fel att saker och ting känns som det gör. När jag skottat tills kotorna sa "nähe du" tittade ena sambon ut med en äppelklyfta med en litenliten bit nougat på (produkt av en arkeologisk utgrävning av skafferiet sedan julgodisets tid). Jag åt den på trappen och bestämde mig. Typ såhär:
Jag bloody älskar Nina Hemmingsson. Annat exempel på vardagslycka var att hitta en biografi om henne med outgivna serier i ta't-om-du-vill-ha't-gratis-hyllan på biblan. Den hade ju nån lätt snott före mig om det varit Malmö.
/Skrufs
Metal
Dag1. Snitta handleden, sy fyra stygn. Dag2. Stå i smedjan och banka på en yxa så att det flyger gnistor, somliga smälter hål i plåstret och bränner ner i huden. Svimma av syrebrist. Dag3. Gå bärsärkagång i skogen med yxor och sågar. Lemlästa redan liggande träd så svetten rinner.
Vet dock vid dagens slut att jag är skadad till det bättre, när tidningen skriver minfält och jag läser minifältis.
/Skrufs
Holk
Ett litet byggprojekt för dig, en stor skillnad på fåglarnas bostadsmarknad! Någon av de enklare saker man kan göra för den biologiska mångfalden är att sätta upp fågelholkar. Ta en titt i närmsta skog och räkna antalet döda träd med hål i. Inte allt för många, nä. De betraktas som sjuka och rensas bort, om de ens hinner bli så gamla. Ännu värre är det för stora rovfåglar, som slagugglan t.ex. Den vill krypa ner och gona sig ovanifrån i en gammal död tall (tänk skorsten). Gissa hur populära sådana träd är i produktionsskogen.
Ful jämngammal hyggesåker vs skön holk.
Det behöver inte bli så himla snyggt, ta nåt fulvirke du har över, be en affär om en lastpall eller nåt. Det som kan vara bra att tänka på vid holkbygge:
1. Någon sida ska vara lätt att plocka väck så att man med tiden kan rensa ut gamla bon. (Tak, botten eller vägg spelar ingen roll.)
2. Olika fåglar tycker om olika storlek, men de flesta tättingar/mesar kan förhålla sig till en låda på 10x15x30. De flesta (men inte alla) vill också att hålet sitter så långt från botten som möjligt. Sök på art + holk så hittar du exakta mått, även för ingången.
3. Om du vill satsa på en långsiktig holk så kan det vara bra att rama in ingången med något riktigt hårt material. Annars är det bara en tidsfråga innan hackspetten kommer och förstorar hålet.
I övrigt inga pretentioner! En vind och skev holk är bättre än ingen alls. Ut och gört nu, de ska snart bygga bo allihopa.
En häger sedd framifrån.
/Skrufs
P.S. Igår täljde jag mig i handleden. Jävla onödigt blod till spillo men som jag sa till den underbara läkaren som sydde ihop mig (hen hade rött hår och var från Göteborg, what can I say): det gick djupare i min stolthet. Jag är skyldig alla barn i lära-ute-projektet en ursäkt. First rule med kniven: Inte hota, inte döda. Second rule med kniven: Man täljer från sig!
Broderikavalkad
Har sparat ner en del udda broderier för inspiration bortom blommor och hjärtan. Klicka på bilderna för att komma till upphovsmakarnas sidor. Kakan Hermansson uttryckte det så fint i ett nr av Hemslöjd "Jag har alltid haft en fascination för kvinnors intressen för att smycka, speciellt sina egna hem. Det handlar om en lång historia utan hög status och en konstart som inte erkänns, på grund av att det är kvinnor som har utfört arbetet, och för hemmet. Jag blir rörd när jag tänker på alla samtal och all kunskap som förflutit in the name of hemslöjd och kommer förmodligen jobba livet ut med att ge alla dessa kvinnor något slags erkännande."
8 mars-festen orkar jag knappt tänka mer på, fastän det finns otroligt mycket att beskriva, för att jag har diskuterat och förklarat och diskuterat så mycket med alla möjliga folk (och mig själv). Trött men nöjd skulle jag vilja påstå att jag avklarat alla samtal med hedern intakt. Avslutningsvis ett tankeväckande blogginlägg om könsidentitet av Emilia Felix.
/Skrufs
Privilegier
"Både för män och kvinnor innebär det vissa könsbestämda privilegier - även om dessa ser olika ut för respektive kön. Om jag föds som flicka i ett patriarkat och likväl väljer att försöka avstå från mina könsbestämda privilegier, avstå från att tolkas som, och vara, den sköna, den vackra, den mjuka, den förstående, den moderliga, den empatiska etc. vilka privilegier kommer jag då att få? Inte en mans, ty min kultur ser först och främst min kvinnokropp och tolkar vem jag är, vad jag säger och gör, utifrån den. Att vara född med en kvinnokropp och samtidigt kämpa för att inte vara "kvinnlig" riskerar att bli en för lust av dubbelt slag."
Ur "Under det rosa täcket" av Nina Björk, en som formulerat sig lite bättre. En vän berättade att evenemanget på lördag fått massa hat över sig på facebook. Av folk i byn. Jag blir så besviken. Främst för att folk argumenterar där istället för att prata med varandra.
Jobbar annars på min artikel om landsbygden och försöker illustrera. Hitills går det såhär:
Så atteeeh ska nog jobba lite till.
/Skrufs
8:e mars
Såhär inför 8e mars är det dumt att ha koll på vad som händer i Malmö.
Då kan man bli rädd att man missar sånt här fett.
Men! Vi skapar en egen feminismkavalkad på hemmaplan.Plansch av min fabulösa sambo.
Och för den som fortfarande inte kan ta till sig separatism: Tänk dig att en anti-rasistisk grupp endast för icke-vita. Kan du i din vildaste fantasi tänka dig att de skulle kunna vinna något på att dela upplevelser själva? Skulle du rent av kunna föreställa dig att de vill ha med dig i den anti-rasisitiska kampen även fast du inte får va med i just det forumet? Jamen dåså, gråt inte, organisera dig.
I år blire separatistiskt för kvinns, queers och trans för mer navelskåderi och gemenskap och pepp snarare än folkbildning och upplysning av massorna som vi försökte oss på förra året. Att det är så himla känsligt är också del i varför det är så himla intressant.
En: försöker gestalta genom högläsning och diskussion och en dockteater den svårbegripliga känslan av att genom sin uppväxt vara helt könsstympad i huvet, läsa historia i skolan och bli rövkorkad, tävla med mansnormen och bli helt fel (fast på ett sätt rätt), bli äldre och börja skapa sig en maktanalys, läsa om hela historien, fatta att det inte är ens eget fel att man får ångest, försöka praktisera kärlek och "gråt inte, organisera dig" ändå, och man är äventyrslysten till tusen men kan typ inte resa i den här världen eller ens va på ett jävla dansgolv och inte ens Förenta Nationerna (som är det finaste vi har sa dina lågstadielärare) tycker att din kropp är din alldeles egna år 2013 och ens försök till relationer går åt pipsvängen för att man inte kan förmedla allt till motsvarande person som också är helt könsstympad i huvet och man vill bara så himla gärna göra något åt all skit och bara blir behandlad som en person men kan inte riktigt greppa allt (fortfarande asförkortad version av ännu mer komplex känsla)
Du: "Men alltså den här Valery Solanas?"
Kvällen innan förra 8e mars sa en kompis att han stöttade mig men att han inte förstod. Då tog jag mig tid. Satt halva natten och berättade min livshistoria och varför det här var viktigt för mig. Och jag fattar att det inte är så lätt och att man uppfattas som helt omotiverat arg, men det är för att man inte orkar berätta hela sin livshistoria varje gång, för att det är så personligt, så nära och för att det här har pågått så länge och man önskar att folk kunde försöka räkna ut ett och annat själva när det uppenbart är en väldigt stor rörelse som inte skulle finnas om den inte faktiskt var känslomässigt förankrad över hela jorden.
En: försöker gestalta genom högläsning och diskussion och en dockteater den svårbegripliga känslan av att genom sin uppväxt vara helt könsstympad i huvet, läsa historia i skolan och bli rövkorkad, tävla med mansnormen och bli helt fel (fast på ett sätt rätt), bli äldre och börja skapa sig en maktanalys, läsa om hela historien, fatta att det inte är ens eget fel att man får ångest, försöka praktisera kärlek och "gråt inte, organisera dig" ändå, och man är äventyrslysten till tusen men kan typ inte resa i den här världen eller ens va på ett jävla dansgolv och inte ens Förenta Nationerna (som är det finaste vi har sa dina lågstadielärare) tycker att din kropp är din alldeles egna år 2013 och ens försök till relationer går åt pipsvängen för att man inte kan förmedla allt till motsvarande person som också är helt könsstympad i huvet och man vill bara så himla gärna göra något åt all skit och bara blir behandlad som en person men kan inte riktigt greppa allt (fortfarande asförkortad version av ännu mer komplex känsla)
Du: "Men alltså den här Valery Solanas?"
Kvällen innan förra 8e mars sa en kompis att han stöttade mig men att han inte förstod. Då tog jag mig tid. Satt halva natten och berättade min livshistoria och varför det här var viktigt för mig. Och jag fattar att det inte är så lätt och att man uppfattas som helt omotiverat arg, men det är för att man inte orkar berätta hela sin livshistoria varje gång, för att det är så personligt, så nära och för att det här har pågått så länge och man önskar att folk kunde försöka räkna ut ett och annat själva när det uppenbart är en väldigt stor rörelse som inte skulle finnas om den inte faktiskt var känslomässigt förankrad över hela jorden.
Och för den som fortfarande inte kan ta till sig separatism: Tänk dig att en anti-rasistisk grupp endast för icke-vita. Kan du i din vildaste fantasi tänka dig att de skulle kunna vinna något på att dela upplevelser själva? Skulle du rent av kunna föreställa dig att de vill ha med dig i den anti-rasisitiska kampen även fast du inte får va med i just det forumet? Jamen dåså, gråt inte, organisera dig.
Känner att mycket av det här är luddigt formulerat och jag skulle helst vilja göra det mer rättvisa, men skitsamma. Det kanske kommer i framtiden. Tills dess ska jag lyssna på Systraskap, gå ner till älven, ringa en lektor på SLU, bygga en till fågelholk och skotta ut bajset ur utedasset.
Min utsände i St Petersburg, blir det någon pussy riot i år eller?
/Personen Skrufs
Huset som var en båt
Här kommer min första uppgift från skrivarkursen. Uppgiften löd: Skriv om en byggnad. Utan att använda bokstaven E.
Sommar var små sårs årstid. Sticka i tån, havstulpan mot häl, skrubbsår av grus och klippor. Små sår och brända axlar. Ovan klipporna, när man klättrat högt, fanns långa skyar och sol. Skyar och hav. Allt var blått, i alla fall i väst. Några oskyldiga, rosavita moln på sin höjd. Doft av ljung och björk. Kor och gräs inträngt bland klipporna i öst. Höbollarna såg så små ut från högsta klippan, som fiskbullar. Där låg min mormor och morfars lantliga tillflykt, min barndoms sommarparadis. Sjöhåla. Sådan är götlaborgsk natur. Hav förringas till sjö, paradis blir håla, dock makrill alltid makrill.
Om svalorna flög lågt för att viska om snara skurar tog vi tillflykt i Rolfs hus. Mormor uppfann ramsan "Alf, Rolf, Adrian, Badrian, Usch och Dusch" för alla huslika vrår på vårt land. ”Alf”, som hästmyrorna nästa käkat upp, var äldst. Snickrat av morfar Rolfs pappa, Alf. Där fick mostrar och systrarna kusin bo. Därpå kom Rolfs hus, där vi fick härbärga. ”Adrian” var mormors husvagn och skrivarstuga, av fabrikat Adrian. ”Badrian” var nyast: badrum och toa för sig, intill Alf och Rolf. ”Usch” var vårt gamla dass. Låg bakom allt annat och stank. Innan Badrian fanns bara Usch. Därom var jag orubbligt fast, att lära mig stå upp och kissa. (Usch var så kuslig och pottan så töntig. Tänk att bara stå i skuggan bakom asparna.) Dusch var kort och gott vår gamla utomhusdusch.
När skurarna anföll och åskan ljöd dovt och nära, fann vi oss hopkrupna i Rolfs soffa. Soffan var också säng för vuxna. Utdragbar. När vi barn sov, kröp vi till kojs i vår hytt: våningssäng i minirum. Jag alltid ovan min lillsyrra. Lakan som luktar nytvättat och vind som busar i asplöv och luckor. Bland stugans nattliga ljud fanns också morfarsnark och gräshoppor. Vi kröp till kojs, för vårt hus var nästan båt. Vårt vardagsrum kajuta och vårt kök kabyss. Vardagsrum, minisovrum och kök var allt som fanns. Så smått och samtidigt så stort. Utifrån var nog svårt att förstå att där fanns många inomhusvärldar alls. Fyra vita knutar och väggar av flagnad brun färg, som häxans hus i sagan. Gamla mossfyllda stuprännor. Flärdfri byggnation av familj förutan stora tillgångar. Morfars stora vurm var båtar. När min lillsyrra fick sitt namn, Hilda, sa han: "Bra namn, hon dofta alltid så gott i maskinrum!". Han fick jobb först på varv och så småningom dök han som grodman. Och han dök bäst av alla. Han fann trasiga rör att fixa och goda musslor att äta. Några vackra vrakbitar från forna dyk fanns uppsatta i stugan. Svåra att finna namn och användning på. Typiska mojäng-grunkor. Skrovliga och uråldriga. Jag såg framför mig massa små fiskar smaka på dom. Små läppar och pussar som fick trä att falla isär.
Vårt hus var skutan på böljan grön när skyarna föll och kattrackorna låg gömda på andra sidan vårt golv. Dom kröp in där bland gamla slangar, cyklar och rostiga hinkar och såg missunnsamt ut på vätan. Tjärpapp och pannor höll oss människoapor torra. Mormor tog fram kritor. Hon slog på radion och gick för att dona fika. Smör och sylt på skorpor. Varm choklad om kylan krypit in till oss. I vita byrån i kajutan fanns mormors naturhistoriska utställning. Ormskinn (ömsat), korviga och kluriga pinnar, strandfynd och skallriga frökapslar från annat land. Samlingspärlan var mormors mini-skorpion, vars karaktärsdrag var att krympa för var gång han togs fram. Han låg ombäddad i bomull och var aldrig lika stor som man kom ihåg. Morfar tog fram sina magiska trix. Mynt kom fram från baksidan öron, kort försvann ut i luft. Först när jag vuxit och blivit stor kan jag urskilja hur olika dom var, mormor och morfar. Nattygsbord av så olika synsätt: å mormors sida Pär Lagerkvist och andra dystra diktfolk, på morfars vitsar och bohuslänsk sånglyrik. Och så höll dom ihop. Stötta mot varandra.
/Skrufs
Vind och mög
Igår kom solen. Idag kom vinden. När jag vaknade var det full storm. Jag gick ut med askan och den virvlade upp i näsan. Alla gamla barr i skogen far och flög. Våren riktigt skrek i mina öron: in med det nya och ut med fult och gult! Om den kunde virvla in i mitt huvud, blåsa bort all gammal mög och spindelvävstäckt skit, sopa undan sånt som håller mig tillbaks och göra plats för framtid. Vad gör man med sånt som inte man inte kommer någon vart med, som inte bearbetas utan bara ältas? Lyssnar på en podcast med Bodil Malmsten och hon säger att hon inte mår bra av att prata om saker, utan att göra något praktiskt med tillvaron istället. Att prata om det bara river upp det. Och jag håller med om att det är bra att göra saker, men tänker samtidigt lite försynt att vad fan, har inte hon bearbetat sin skit i typ tusen böcker? Det finns väl inte ett sätt som passar alla, men jag vill hitta mitt utan att gräva ner mig på vägen. Minns en sensommarkväll när jag satt på balkisen med en god vän och spelade backgammon. "När åskan är precis sådär långt bort att man inte blir rädd, då tycker jag om den." sa jag. "Är du rädd för åska? Jag trodde inte du var rädd för någonting. Du är ju stenhård." sa han. Jag blev lite förvånad men sa till sist "Jag är rädd för att tycka om personer för mycket." Han log. "Jag vet. Förutom det."
När jag stod ute på hygget idag såg det nästan ut såhär. Minus hatt. Jag måste skaffa hatt.
