Hej. Jag kör helt livsbejakande igång med:

Dåliga nyheter
-Jag är sjuk, igen; min ena tårkanal har svullnat upp, jag har huvudvärk och mår illa. Jag har väl fått AIDS nu igen... 
-Mt Kenya är uppskjutet till första veckan i mars p.g.a. läget.
-Elsas besök kanske skjuts upp! (Min inre balans kanske skjuts ner!)
-Kapitalistfascisterna tar över internatet.
-Jag har hemlängtan.
-Nyss fick jag höra att myndigheterna har beordrat att tömma Jamhuri Park på "flyktingar"! (Hoppashoppashoppas att det inte är sant.)
-Alla människor på det här stället läser om våldet i DN och kontaktar sedan en mindre svensk tidning för att berätta om situationen (som de egentligen inte har mer koll på än någon annan). Samhällets ironi, ah.
-Vår praktik (som jag har sett fram emot i ett halvår) har även den skjutits upp på obestämd tid.
-Samhällarnas resa till Rwanda under påsklovet har blivit 1500kr dyrare eftersom vi måste flyga istället för att åka buss genom Kenya, som den egentliga planen löd.
-Två av de personer (inga namn nämnes än) som står mig närmst tänker åka hem om en månad.

Goda nyheter
-Idag och igår har åtminstone Nairobi varit lugnt.
-Jag har fått min andra krönika publicerad. Inte en jättebra sådan, men alltid något.

Om ni slår samman värdet av de här nyheterna så tror jag att även ni kommer fram till ett summa summarum av minus femtiotusensjuhundratrettioelva på solskensskalan. Dock har jag roat mig bäst jag kunnat det senaste:
Igår skrev My och jag, med inspiration av samhällslektionerna, hemliga lappar (pyntade med kända frihetskämpar/terrorister så som Usama och Mandela) till några utvalda. Vi pyntade mitt rum med löv och annat "bushigt", en världskarta, rökelser (dimma) och diverse gerillamat. Vi utstyrslade oss (My-skäggstubb, pallesjal och ett handgranatsbälte med passionsfrukter. Jag-sjal, mössa och ett självmordspaket runt magen av gamla te-kartonger och silvertejp) och begav oss sedan att röva bort övriga tänkta medlemmar. I dimman och bushen formades sedan en terroristgrupp (eller frihetskämpegrupp? dobido) av sju med kodnamn etc. Klar stämningshöjare. (Ända tills jag imorse klev upp ur sängen och snubblade på en plastgran.)

Idag hälsade vi på hemma hos vår internatföreståndare Peter [piitah]. Hans fru byggde jättesnygga möbler av gamla vrakdelar och de hade alldeles för många hundar (bla. nio valpar med mycket hud och lite simultankapacitet). En hund hade för två år sedan blivit uppäten av en stor leopardhona som härjat i området! Snacka om osvenskt sätt att dö på. Vi åt kaka, drack te och diskuterade i solen, gosade med valparna och jag hittade en kameleont. Den var otroligt söt och fick, efter en rundvandring över diverse armar, bo lite i mitt hår. Vi ville att Nganga, vår busschaufför, skulle hålla i den, men han vägrade. Peters dotter sa att kenyaner trodde att kameleonter stod i förbund med satan, -bara det en anledning att skaffa en som husdjur! Hysteriskt gullig var den också som sagt.

Saknar er... Över och ut. /Alva

P.S. Camilla: jag fattade inte riktigt det där med kortet? D.S.