"Det finns ingen orättvisa"
"Dessa människor har ingenting att protestera mot, det finns ingen orättvisa eller gnista som har satt i gång detta. Det är, helt enkelt, kriminella handlingar." /Gerry Shewan, biträdande polismästare i Manchester (från DN)
Huvudet går i spinn av nyhetsrapporteringarna. Jag är inte där, det är Gerry Shewan. Får man ändå lov att begära lite mer förståelse för sammanhang och sociala orättvisor av den lokala polismästaren? Brinnande byggnader och plundrade affärer kommer alltid att attrahera media och läsare, men inte som något annat än exotiska bilder om vi inte bryr oss om den historia och kontext de ingår i. Egypten, London.. känns det långt bort, svårt att förstå? Minns Kenya, ni som minns. Eller kom till Frölunda och vakna av röken från ett uppeldat dagis och försök att förmå dig tänka bortom ilskan mot den som tände på. Hur länge kan vi upprätthålla vårt statsskick och levnadsstandard och vara förvånade över plötsliga upplopp mot hopplöshet? Individualism, konkurrens och ökad konsumtion byggd på privat skuldsättning = hopplöshet. Det är min fulla övertygelse. (För övrigt försvarar jag uppeldandet av ett dagis lika mycket som jag försvarar segregering och arbetslöshet.)
/A
Fåglar och fiskistik
Ett till citat om fåglar, denna gång ur Sommarboken av Tove Jansson:
"Farmorn gick upp över berget och funderade på fåglar överhuvudtaget. Det föreföll henne som om inga andra djur hade deras förmåga att dramatiskt understryka och fullständiga ett skeende, årets och vädrets växlingar och de skiftningar som stryker genom en själv."
Jag har f.ö. fiskat. Långa och sej. Det känns både bra och obra. Nedan följer därför snygg & hemsk statistik från information is beautiful.
Älskad
Tänk på döden
Göteborgare till själs kan jag inte hålla med. Måsljud ger mig gåshud och löften om havet. Men jag uppskattar ändå den litterära omfamningen av fågellätena. När jag valsar runt bland gravarna med min kratta bland uppmaningar som "Hvíl i fridi" hör jag mest strandskatornas upphetsade vadartjatter. Strandskatan heter för övrigt tjaldur på tungomålet och har förärats titeln nationalfågel.
Jag hackar loss grästuvor från grusgångarna och tänker på en annan kyrkogård, Stampens i Göteborg. Den är en liten oas mitt i stan. Ett lummigt lugn bortom gatukorsningar och trafikmyller. Där ligger min egen morfar och förmultnar. Platsen passar honom, spårvagnschaufför som han var. Det var längesedan han dog men jag har bara besökt graven en gång. Jag kände honom inte närmre än ett barn känner sin morfar, men framför allt är jag inte religiös och blir hellre sentimental av att titta på en fin bild jag har av honom. Där står han på en båt med ett stort solbelyst leende och en ännu större torsk i näven. Han älskade att fiska. Ovanför en av de gamla ingångarna till Stampens kyrkogård finns en skylt med en uppmaning. Det är den som helt plötsligt når mig. Den sammanfattar så elegant det virrvarr av tankeriktningar som uppstått där jag går, en wannabevegan och ogräsrensare långt ute på Nordatlanten, med hela vårens humanekologi och eftermiddagsfikan med diskussioner om arv, klass och miljö susandes i huvudet.
/A
Äta bör man annars dör man.
Jag vill äta utan att nån dör.
Vet någon hur man gör? /D.S.
Lite så
Fint av Annie Wah.
Jag har också känslor. Glöm inte att lägga tillbaks dem i lådan när du lekt klart med dem.
Origami
And how much
Huset. Hemmet. Värmen.
Söndagmorgon. Det kollektiva undermedvetandet är inställt på Rovics och det blir anarkofrukost på hög volym. Till lunch bildar vi soppsekt till levande jazz. Hemfärden övergår i slemsvampsjakt och vi snubblar över mulmholkar tills skymningen faller. Massutmattning och mys på min säng. Måndagkväll. Diskussioner om jämställdhetsanden och feministiskt sex. Kaksmet och vinglas och människor över hela köksgolvet. J visslar med näsan ("snorkråka på sniskan") och viskar obscena förslag i örat. Fötter som möts i yin och yang-formation. Välbefinnande och dekadens i perfekt balans. Tisdageftermiddag. Efter en Pirinen-präglad biblioteksviselse vinglar jag till sist hem med Miles. Vart är dagen på väg? För att inte tala om livet.
They all crossed into forbidden territory. They all tampered with the laws that lay down who should be loved, and how. And how much.
Ur boken The God of Small Things som jag varmt rekommenderar alla att läsa. Så många dimensioner av mänsklig interaktion, uppblandad med faktorerna klass, kön, etnicitet, ålder, blodsband. Mättnaden av klockrena iakttagelser, såväl hemska som vackra. Doft av kardemumma och näsblod.
/A
Orden kryper undan
Göteborg i fågelperspektiv
Sjömanshustrun står precis på horisonten, dansandes på trädtoppar och hustak. Vindarna för med sig förnimmelser om en stad i rörelse och någonting helt annat bortanför den. Oceaner. Skogar. Världen är välvd efter Älvsborgsbron och lyftkranarna blickar ut i fjärran som dystopiska djur. Solen värmer och vinden kyler. Det är en ljummen kväll i de många perspektivens tecken. Känslorna förpassas till en mörk vrå i magfickan på hoodtröjan. Världen, husen, gatorna. För en stund blir tillvaron liten och samvaron stor. En bil kör fram emot stenmuren, vinden tilltar. Jag cyklar hem och mitt inre sköljer över mig, igen.
Sommaren var sårens tid
Jag har inte skrivit på ett tag. Men det har inte Strindberg heller. Panikpackning och liftande i Östergötland. Plebejisk midsommar i skogen. God mat, sprit, pors och nakna brudar i svensk insjö, se där några av de företeelser som för Karl-Bertil Jonsson framstod som det högsta livet hade att bjuda. Och så förstås den laglösa rättvisans princip: att ta från de rika och ge till de fattiga. Därefter har jag levt eremitliv i skogen vid havet. Huggormar, kattugglor och älgar har bevittnat lappsjuka och ljuv lycka. Och jag dem. Ronny Ambjörnsson skriver: (Sommaren var sårens tid.) och jag instämmer. Nu är jag i stan. Det är också trevligt, men luften. Luften. Den saknar ljung och älggräs och syre. Göteborg luktar asfalt och saltstänk. Hav och tårar. Självdistansen ligger och latar sig. I höst: utomhuspedagog-geek, nytt kollektiv och om andan faller på: björnbärsglögg, nyponmarmelad och en plan för framtiden.
Mina senaste word nerd-fynd:
damplagg / damp-lagg
sommaräng / som maräng
Staden svalnar mot kvällen. Gråberget.
/A
Svennebanan
Idag har det varit nationaldagen. Det är svårt att vara stolt över att vara svensk när man går runt och grinar hela dagen för att det är så ljust ute. Mina ögon tål inte sol! Det här landet har gjort mig till Gollum!!! Nåväl, en gång för alla: nationaldagen firas till minne av Gustav Vasas kröning. Han räknas alltså som vår landsfader = första tyranndiktator-muthafuckern som gjorde Sverige till ett enat land (istället för en massa landskapsfraktioner). En liten pedagogisk bild så vi kommer ihåg:
Grym serietecknerska+historianörd: http://www.harkavagrant.com/
Kontaktannonsens
Och Lina Neidenstam skjuter mig pricksäkert i huvudet igen! Jag i en laxask?
/A
För att väga upp föregående inlägg
Fnissattack och fänkålsgröt
Våren.
Är det ångorna av jästa snigellik som får även de mulnaste gubbarna att se nykära ut? En soltimme mer och man börjar recitera Karin Boye. Sällan gick jag runt och kände mig småkär och odödlig, men i helgen gjorde jag det. Inte bra för min cyniska image. Jag ska försöka sätta fingret på det.
Bild av Ed Fella
Fredagkväll. Höns och folk sjöng in den älskade våren alltmedan hösten eldades upp. Jag drack sol och doft och kanske lite vin och dansade på tok för mycket. Viftade även brådmoget runt med en pipa. Vaknade i Syltburken. Fnissattack och fänkålsgröt. Kom på att jag glömt min tröja, men vännerna hade ett bytesbord där jag fann ett nytt plagg samt fem ekologiska miniatyrbrännvinsflaskor som ingen haft mage att roffa åt sig. Förrän nu. Hjälpte lillknodden från Stargatan att fånga spindlar till hans bönsyrsa och begav mig hemåt.
Söndagmorgon. Samma knodd som ovan har fått Bilbo läst för sig som godnattsaga kvällen innan och kommer inspringandes med andan i halsen; "Jag har ringen!", varpå alla nyvakna vuxna män i huset förvandlas till Gollums och brottas runt så att stolar och porslin flyger hej vilt. Vidare till Holma där squashsådd, B:s leende och skitiga jeans samt lunch på en trasmatta i solen förgyller tillvaron. Fingarna i jorden och fötterna på molnen. Krig med mögligt surkålsdoftande gräs. Rödstjärt i träden. Nässlor, senapskål och jordärtskockor i ryggsäcken på tåget hem. Blicken fjärran.
/A
Klockers
Vårsvår
Hettar upp våren på en tesked och kör den rakt ner i armvecket.
Tänktänk på något annat, bli hög på hasselpollen och saltsillsillsaltsaltsillsång.
Inutitumlad. Die welt fällt auf mich men ändå welz mersch.
Försök fokusera rödhakens flykt. Helveteshelvete.
Örttékliché
Just nu sitter jag och ångestfnissar i min ensamhet åt insikten att jag dricker ekologiskt örtté ur en Che Guevara-mugg. Kan någon hjälpa mig ur denna pinsamma kliché? Eller ännu hellre angripa problemets egentliga natur och beskriva en verkligt alternativ verklighet innan jag får lust att grunka. (-->Bra ord, tänker dock inte definiera det här.) En annorlunda världsbild att helhjärtat tro på. Jag blir matt av alla små försök. Igår lyssnade jag på en föreläsning om räntefri ekonomi. Väldigt intressant, men varken självklart eller enkelt.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.
..och att äpplen är underskattade som grönsaker.
/A
Ta patriarkatet på allvar
Att återvända
När jag lämnat Adolf med den minst sagt äventyrliga kollektivtrafiken drog jag till J & M, som informerade mig om att "festen var slut". Jag valde som vanligt att ignorera detta faktum och slog mig ned med punsch och jasminte. Vi bytte hemmasnickrade blandskivor, egenkomponerade dikter och goda historier. Trevligheten voro icke småskalig. Bara några timmar senare skulle de lurkarna upp i svinottan och kolla på OS i hockey, men det var också otippat trevligt. Lite ful-taktik och mosartacklingar på morgonkvisten är ganska livseggande trots allt. Jag begav mig därför upprymd vidare till Plebejernas boning och attackerade deras inpyrda dagenefterstämning med ett (förmodligen) provocerande glatt morgonhumör. Majakovski berättade att hon supit upp hushållskassan och att ingen diskat på två veckor och allt kändes välan mitt upp i livet som det gör när man är i den där lägenheten.
På centralen för hemfärd rasade stationstaket in. En märklig scen. Is och glassplitter reflekterade tvskärmarnas blåa meddelanden om inställda tåg. Vilsna människor överallt, en brandbil och uppgivna sms från stackars herr K som satt fast i Örebro. Swebus förde mig dock punktligt mot södern. Känn ingen sorg för mig Göteborg, jag kommer tillbaks.
In the sky the smoke trails curl.
Den här vyn har gjort mig både salig och galen i vinter. Nu är den fjärran.
Joanna Newsom har släppt en ny skiva i dagarna och jag är inget annat än lyrisk. Bara lyssna på den här låten: 81 Kan man bli annat än provocerad av någon som både är superbegåvad, äckelgenialisk och skitsnygg?
Mer om Malmö, mindre om sentimentalitet. Så ser kanske fortsättningen ut. Vem vet.
/A
Terapiaggression i köket
Det kan komma sig att bli mycket serier här. Jag är lite insnöad just nu. Läs, begrunda, flabba.
Lina Neidenstam är alltid spot on när det gäller att göra humor av självbedrägeri! Hög igenkänningsfaktor i hennes underbara, hycklande skapelse Zelda. Nu jobbar hon med ett lovande feministsnuskigt projekt som heter Maran, kolla in: http://linakanritafint.blogspot.com/
Just nu håller jag på att baka bröd. Degarna sväller ovanpå kylen. Jävligt nöjda med sig själva. Två linfröfyllda Jabba the Hutts. Har ni sett Lantmännens reklam ute på stan? Typ "Inköpslista för terapistund i köket:" och så en bild på massa spejsade mjölpåsar. De har rätt! Fy helvete vilka aggressionsutbrott man kan få när man bakar. Underbart! Die motherfucker die! Nu ska de självbelåtna asen in i gaskammaren (=faktiskt namn på vår livsfarliga ugn). Bra att jag tar ut det här över dem och inte någon samhällsminoritet liksom. Hitler borde ha bakat och bloggat istället för att skriva Mein Kampf. (Ja, sensmoralen av detta nonsens var: projicera din samhällsangst och weltschmerz på värdsliga saker istället för att faktiskt göra någonting åt saker på riktigt. Not.)
Eftersom jag har funnit mig någorlunda i att vara dagdrivande hemmafru (jag har bestämt mig för att se det som jämställt med att gå en 50 poängs kurs i hemkunskap, jag menar, jag får ju ut något av det här också..) så ser jag det som en plikt att dela med mig av lite kvalificerade filmtips:
-
1. Flickorna av Mai Zetterling. Det är girlpower Gudrun! Dessutom är alla sjukt 60talssnygga. (Tack Jennu.)
-
2. The Fisher King av Terry Gilliam. Såg om den här om dagen. Hade glömt hur jättemycket jag tycker om den. Verklighet, galenskap, kärlek, ångest, skuldkänslor och mänsklig imperfektion. Allt omlindat av klockren dialog, svart humor, fantastiska scener och små underbara detaljer som gör det värt att se om den. Som t.ex. att Tom Waits gör en liten biroll. "It's important to think. It's what separates us from lentils." Gilliam står för många av mina favoritfilmer. Han är ganska genial.
/Alva
