Att återvända
"Trevlig" är ett jobbigt ord. Men jag kan verkligen inte hitta något annat ord som bättre beskriver helgen i Gautampuri. En konstant känsla av välbehag. Trevlig. På lördagsmorgonen bakade jag scones till min ganska stora Vilding och vi mysade oss igenom en marmeladsession i sängen. Farsan slog på stort och köpte kravmärkt vin, min kära trombonspelande kompanjon gjorde mig sällskap och vi filosoferade kvällen igenom till tonerna av Leningrad Dixielands. Snömassorna höll oss inne, på rätt sätt.
När jag lämnat Adolf med den minst sagt äventyrliga kollektivtrafiken drog jag till J & M, som informerade mig om att "festen var slut". Jag valde som vanligt att ignorera detta faktum och slog mig ned med punsch och jasminte. Vi bytte hemmasnickrade blandskivor, egenkomponerade dikter och goda historier. Trevligheten voro icke småskalig. Bara några timmar senare skulle de lurkarna upp i svinottan och kolla på OS i hockey, men det var också otippat trevligt. Lite ful-taktik och mosartacklingar på morgonkvisten är ganska livseggande trots allt. Jag begav mig därför upprymd vidare till Plebejernas boning och attackerade deras inpyrda dagenefterstämning med ett (förmodligen) provocerande glatt morgonhumör. Majakovski berättade att hon supit upp hushållskassan och att ingen diskat på två veckor och allt kändes välan mitt upp i livet som det gör när man är i den där lägenheten.
På centralen för hemfärd rasade stationstaket in. En märklig scen. Is och glassplitter reflekterade tvskärmarnas blåa meddelanden om inställda tåg. Vilsna människor överallt, en brandbil och uppgivna sms från stackars herr K som satt fast i Örebro. Swebus förde mig dock punktligt mot södern. Känn ingen sorg för mig Göteborg, jag kommer tillbaks.
Joanna Newsom har släppt en ny skiva i dagarna och jag är inget annat än lyrisk. Bara lyssna på den här låten: 81 Kan man bli annat än provocerad av någon som både är superbegåvad, äckelgenialisk och skitsnygg?
Mer om Malmö, mindre om sentimentalitet. Så ser kanske fortsättningen ut. Vem vet.
/A
När jag lämnat Adolf med den minst sagt äventyrliga kollektivtrafiken drog jag till J & M, som informerade mig om att "festen var slut". Jag valde som vanligt att ignorera detta faktum och slog mig ned med punsch och jasminte. Vi bytte hemmasnickrade blandskivor, egenkomponerade dikter och goda historier. Trevligheten voro icke småskalig. Bara några timmar senare skulle de lurkarna upp i svinottan och kolla på OS i hockey, men det var också otippat trevligt. Lite ful-taktik och mosartacklingar på morgonkvisten är ganska livseggande trots allt. Jag begav mig därför upprymd vidare till Plebejernas boning och attackerade deras inpyrda dagenefterstämning med ett (förmodligen) provocerande glatt morgonhumör. Majakovski berättade att hon supit upp hushållskassan och att ingen diskat på två veckor och allt kändes välan mitt upp i livet som det gör när man är i den där lägenheten.
På centralen för hemfärd rasade stationstaket in. En märklig scen. Is och glassplitter reflekterade tvskärmarnas blåa meddelanden om inställda tåg. Vilsna människor överallt, en brandbil och uppgivna sms från stackars herr K som satt fast i Örebro. Swebus förde mig dock punktligt mot södern. Känn ingen sorg för mig Göteborg, jag kommer tillbaks.
In the sky the smoke trails curl.
Den här vyn har gjort mig både salig och galen i vinter. Nu är den fjärran.
Joanna Newsom har släppt en ny skiva i dagarna och jag är inget annat än lyrisk. Bara lyssna på den här låten: 81 Kan man bli annat än provocerad av någon som både är superbegåvad, äckelgenialisk och skitsnygg?
Mer om Malmö, mindre om sentimentalitet. Så ser kanske fortsättningen ut. Vem vet.
/A
Kommentarer
Trackback