Jag har inte skrivit på ett tag. Men det har inte Strindberg heller. Panikpackning och liftande i Östergötland. Plebejisk midsommar i skogen. God mat, sprit, pors och nakna brudar i svensk insjö, se där några av de företeelser som för Karl-Bertil Jonsson framstod som det högsta livet hade att bjuda. Och så förstås den laglösa rättvisans princip: att ta från de rika och ge till de fattiga. Därefter har jag levt eremitliv i skogen vid havet. Huggormar, kattugglor och älgar har bevittnat lappsjuka och ljuv lycka. Och jag dem. Ronny Ambjörnsson skriver: (Sommaren var sårens tid.) och jag instämmer. Nu är jag i stan. Det är också trevligt, men luften. Luften. Den saknar ljung och älggräs och syre. Göteborg luktar asfalt och saltstänk. Hav och tårar. Självdistansen ligger och latar sig. I höst: utomhuspedagog-geek, nytt kollektiv och om andan faller på: björnbärsglögg, nyponmarmelad och en plan för framtiden.



Mina senaste word nerd-fynd:
damplagg / damp-lagg 
sommaräng / som maräng

Staden svalnar mot kvällen. Gråberget.

 

 

 

/A