Sjömanshustrun står precis på horisonten, dansandes på trädtoppar och hustak. Vindarna för med sig förnimmelser om en stad i rörelse och någonting helt annat bortanför den. Oceaner. Skogar. Världen är välvd efter Älvsborgsbron och lyftkranarna blickar ut i fjärran som dystopiska djur. Solen värmer och vinden kyler. Det är en ljummen kväll i de många perspektivens tecken. Känslorna förpassas till en mörk vrå i magfickan på hoodtröjan. Världen, husen, gatorna. För en stund blir tillvaron liten och samvaron stor. En bil kör fram emot stenmuren, vinden tilltar. Jag cyklar hem och mitt inre sköljer över mig, igen.