hjälp

Snabb uppdatering ang halsbanden: idag var jag hos kvinnorna för sista gången och eftersom jag har annonserat halsbanden dåligt så hade jag inte så många beställningar. Istället har jag valt ut tio stycken (+det rödsvarta till din morsa Sally) och så litar de på att jag sätter in pengar på deras konto när jag har fått sålt dem. (Och om det är krångel med deras konto så kan jag kontakta min samhällslärare som bor här och hjälper dem.) Jag valde:

• 2 grön-blå-turkosa
• 2 silver-vita
• 2 röd-orange-bruna (mest röda)
• 1 ljusgrönt
• 1 guld med inslag av brunt
• 1 brunt med inslag av guld
• 1 silver-blått

Foto dyker upp snart. Halsbanden består alltså av sex långa pärlband som man kan ha dels som halsband men även som fotlänk, armband, midjegrejs osv. De kostar 100 kr/st och priset går oavkortat till kvinnogruppen. Tanken är alltså att jag ska sälja dem hemma men ni som känner er manade kan redan nu förhandsboka ett eller flera.

Lina: såg ditt medelande lite för sent men som du ser har jag ett turkosaktigt och ett silverblått. Foto kommer! Fint att du vill stödja dem. Cupcake på dig.

Kamrater, internet har varit obefitnligt hela helgen, men jag skrev lite dagbok, här kommer den:

31/5
Vaknar högst ofrivilligt klockan tio. Reser mig motsträvigt upp och linkar över golvet. Mitt överjag står vid sängkarmen och flinar mot min ynkliga uppenbarelse. Duschar snabbt av mig den värsta ångesten för att sedan behaga min själ med en stor kopp Greve Grå. Sitter och skäms på mitt rum med fördragna gardiner till tonerna av The Botten is Nådd, men bestämmer mig tillslut för att möta verkligheten. Följer med på utflykt som visar sig gå till SawaSawa -en gratis musikfestival i Nairobis motsvarighet till Slottsskogen. Där mår jag bra. Rytmerna och gräset lugnar och livar på samma gång. Jag, Erika och Salomon promenerar runt lite i skogen och hittar en liten vän. Kameleont is teh shit. Vi sätter oss vid den mindre scenen och får se en mängd bra musiknummer. Sedan blir scenen fritt dansgolv: hjälp vad många snygga kenyaner med gångjärnsrumpor det finns. Sh-sh-shake it-sh-sh-shake it-oh oh-shake it like a polaroid pictcha.. Hemlängtan är stor nu, men det är mindre än två veckor kvar så jag överlever nog.

1/6
Madaraka-day och 45 år av självstyre: grattis Kenya!
Jag och Salomon åkte till utkanterna av stan för att gå på Sawasawafestivalens andra dag. Den här gången ägde festivalen rum i ett stadion i förorten. Det var heeelt annorlunda än gårdagen. Tusentals rastafarimänniskor slowmotiondansade i solen, etiopiska flaggvimplar överallt och hur mycket haschisch som helst. Rockfri drogfestival ftw. Jag har aldrig sett så många spliffar i hela mitt liv (inte för att det vill säga mycket, men ändå). Efter några timmar låg den haschåsamkade dimman tätare än i Lützen 1632 -helt stört och fett soft.  Till skillnad från dagen innan såg jag dessutom väldigt få vitingar, kanske fem stycken utöver oss (bland flera tusen människor). "White rastawoman!" ropade någon efter mig, ganska random eftersom jag inte på något sätt såg rasta ut. Helt klart fin, knarkig men fin, dag.

3/6
Dekadans är så svårt.

4/6
För jag vill åka heeeeeeeeem. Alla som vill är f.ö. välkomna till Adolf den femtonde. Jag kommer att vara jättejetlaggig och knawrk men välkomna är ni ändå. Sista chansen att beställa halsband av Women's Power Group idag, kolla in bilder genom att klicka här. Tio dagar kvar! Keep it up. /Alva