Strømførande igelkottsexpert
Dock vet jag inte om det blir någon alls før min del. Finns ingen midsommar i Pølseland. Danskarna firar istællet något som de kallar "Hans fest" den 23/6 dær de har en stor majbrasa med en hæxa i. (Och Olof avslæjade att nær mørkret sænkt sig och alkoholen børjat gøra sin magi, børjar folk att springa nakna runt elden. Mer hedniskt kan det væl knappast bli?) Hursom, hoppas att ni æter god mat som inte har blivit plågad till døds och att ni blir fulla som ægg. Let me hear all about it later..
I tisdags anordnade føreningen Nordens Ungdom (lagom med nazivibbar) en guidad cykeltur, en visning på Odense återvinningsstation, handskakning med Odenses borgmæstare och som avslutning en pizzamiddag. Haken var att vi var tvugna att bæra Norden-tshirts som de bara hade i storlek XL, men det var någorlunda vært det. I øvrigt har veckan varit solig så fælten har varit uthærdliga. Jag har fått många fræknar. Idag nær vi var ute och plockade som mest børjade dock molnen torna upp sig. På några sekunder var solskenet långt borta vid horisonten och åsktunga moln morrade hotfullt øver oss. Jag har då aldrig kænt mig så lång och strømførande som nær vi sprang den ovanligt långa vægen tillbaka till bilen idag. Så fort blixtrarna slog kændes det som att nærmsta træd var sju mil bort. Men øverlevde gjorde vi och næsta vecka ska vi ta en långtur till Jylland. Då stiger vi upp fem på morgonen och kommer hem sju på kvællen. Wihu.
Folket hær ær schysst, jag kommer bra øverens med svenskarna och framfør allt en islændsk tjej. Igårkvæll promenerade hon och jag genom en nærliggande ekskog och jag kunde stolt peka ut tre igelkottar som rumstrerade i undervegetationen. Hon blev mycket førtjust då Islands utbud av fyrbenta varelser tydligen ær hyfsat øverskådligt. I øvrigt har jag virkat klart Miahabos gay-rasta-møssa och fått stående ovationer før den, spelat volleyboll och ætit traditionell glass med æggvitefluff och jordgubbssylt.
Æt nu många jordbær & kartofler!
Rapport från lervællingen
Tre dagar har gått sedan min ankomst, hær føljer den spænnande redogørelsen.
Jag bor i ett vackert slott med mindre attraktiva the shining-korridorer och sunkiga heltæckningsmattor inuti. Hær bor æven en mængd kraftiga och pubertala danskar som efter nattens partajande læmnat två demolerade cyklar och en lika trashad hæftapparat efter sig på skolgården. De ær framtidens bønder. Vidare finns hær de andra nordjobbarna, som ær en brokig skara av finnar, islænningar och framfør allt svenskar. Skolan/slottet ligger i Danmarks tredje størsta stad, Odense, som bl.a. ær kænt før att vara H.C. Andersens hemort. Før att vara en storstad ær den vældigt pittoresk, med en massa små hus med græstak.
Mitt jobb går ut på att rensa bort muterade spenatplantor. As simple as that. Det går an før det mesta, men nær man har patrullerat femtio hektar och bara funnit en enda felaktig planta så børjar meningsløsheten gnaga på tålamodet. Nær det ær uppehåll ær jobbet dock riktigt uthærdligt. Førutom att jag gør av med den energi som min kropp vanligtvis lagrar før de sæmre tider som aldrig kommer, ær det en upplevelse i sig att se åkrarna på næra håll. Efter bara två dagar har jag redan sætt både rådjurskid, små harungar och strandskatekycklingar ligga och trycka i spenatbladens trygga skugga. Sånglærkan drillar uppe i skyn och vinden piskar i ansiktet. Det ær najs helt enkelt. Men så fort regnet sætter i gång førvandlas fælten till djupa lerpølar. Støvlarna blir tunga, fastnar och skaver, regnklæderna læcker in och nær vi pausar før lunch ær det enda tænkbara icke-genombløta stællet på min kropp møjligtvis insidan av naveln. Men jag ær inte modstulen! (Æn.) Nu ær det helg och ikvæll ska jag, førutom att plåstra om mina stackars hælar, eventuellt dra till ett café dær de spelar dansk folkmusik (yikes) och førhoppningsvis avnjuta en vælførtjænt pilsner eller två.
Om du har lust att skicka en hælsning, lite solsken och allra helst plåster, ær adressen:
Dalum Landbrugsskole
Landbrugsvej 65
Hjallese
5260 Odense S
Tyværr ær jag inte the only ginger in the village længre, så ni får skriva mitt namn øverst.
Hur har ni det? Redogøøøøør så får ni pussar.
Mot oändligheten och vidare
(Nu sitter jag här igen, i stånd med att komponera ett nytt inlägg som jag kommer att förkasta.)
För ett och ett halvt år sedan, i inlägget "Tiden med brontosaurus" skrev jag upp en lista nyårsförväntningar: Mer ekologi, Besöka minst ett soffa (couchsurfing), Mer kvinnlig.. (kan väl inte skada?), Mer bildad (föreläsningar), Mer party, Mer tält , Mer te, Mer människor, Mer nörd (fältbiologerna), Mindre HMäckel, Mer random, Mer cynism, Mer göra.
En snabb revy av mitt liv får mig att konstatera att förväntningarna har stämt överens ganska bra hitills. Det senaste året har varit både underbart och smärtsamt händelserikt. Mycket har förändrats, men lite har skrivits, av många anledningar. Jag har tagit studenten. Fältbiologerna är numer en stor del av mitt liv. Igår när jag kom hem från Öland upptäckte jag ett mejl från en åttioårig man. Det börjar såhär:
"Hej! Vid nu övermogen ålder vill jag gärna ta kontakt med den klubb, som jag själv och Bertil (numera död) tog initiativet till 1947. Jag var då 16 år, blev klubbens ordförande och fortsatte att vara aktiv fram till 25."
Underbart. Jag vill åka och tacka honom personligen. Men nu bär det av till främmande land istället. Närmare bestämt till Fyn, Danmark. Där ska jag jobba. ("If you are sick, you will not be paid for the working hours that you miss out." -Jag är förkyld redan nu.) Huruvida det blir himmel eller helvete blir den spännande fortsättningen på den här fåniga bloggen! Kommer Alvas framtida leverne präglas av paradigmskiften eller reaktionära normomfamnanden? Den som läser får veta.
Avslutningsvis, nya förväntningar för framtiden:
-Mer äventyr! -nya platser, nya människor, och "allt blandat med sarkastiska förnumstigheter och poetisk obegriplighet", för att citera min mormor.
-En snyggare blogg.
Sist men inte minst. Heja alla mina modiga vänner ute i världen! Jag ser fram emot härliga historier från alla jordens hörn och kanter.
