"Det finns ingen orättvisa"

"Dessa människor har ingenting att protestera mot, det finns ingen orättvisa eller gnista som har satt i gång detta. Det är, helt enkelt, kriminella handlingar." /Gerry Shewan, biträdande polismästare i Manchester (från DN)

 

Huvudet går i spinn av nyhetsrapporteringarna. Jag är inte där, det är Gerry Shewan. Får man ändå lov att begära lite mer förståelse för sammanhang och sociala orättvisor av den lokala polismästaren? Brinnande byggnader och plundrade affärer kommer alltid att attrahera media och läsare, men inte som något annat än exotiska bilder om vi inte bryr oss om den historia och kontext de ingår i. Egypten, London.. känns det långt bort, svårt att förstå? Minns Kenya, ni som minns. Eller kom till Frölunda och vakna av röken från ett uppeldat dagis och försök att förmå dig tänka bortom ilskan mot den som tände på. Hur länge kan vi upprätthålla vårt statsskick och levnadsstandard och vara förvånade över plötsliga upplopp mot hopplöshet? Individualism, konkurrens och ökad konsumtion byggd på privat skuldsättning = hopplöshet. Det är min fulla övertygelse. (För övrigt försvarar jag uppeldandet av ett dagis lika mycket som jag försvarar segregering och arbetslöshet.)

 

 

/A


Lecherous old lady wanna-be

Ur intervju med Pontus Lundkvist

"Jag hade mått rätt dåligt av hela idén med främst Stockholm, men även modernt stadsliv överlag. Jag kände mig helt fysiskt angripen av den dåliga musiken överallt och alla äckliga modellansikten som hånflinade mot mig från tidningsomslag och reklamskyltar. Jag fick återkommande panikattacker. Och jag var alldeles för sugen på att arbeta för att stå till arbetsmarknadens förfogande också. Jag hatar arbetsmarknaden och arbetsmarknaden hatar mig. Och nu helt plötsligt några år senare sitter jag och är one smiling motherfucker ute i skogen, ritar och skriver och snidar kompisar i skumgummi hela dagarna och arbetsmarknaden bara ”vart fan tog han vägen?”. Isolationen får mig inte att se klarare, tror jag, men trädgårdsarbete får mig att se saker i rätt perspektiv samt minska dödsångesten."


 

På bilden: Tove Jansson och "Too-Ticki". Jag är nog en tant-wannabe ändå. Äventyr och ansvarslöshet i all ära men emellan varven behöver jag gå och grubbla i skogen och stoppa strumpor och laga komplicerad husmanskost. Ani DiFranco sätter dagens mood:

Lecherous old lady wanna-be
Much too young and shy
Flailing her whole life
Just thinking she can teach herself to fly
Vehement romantic
Frantic for forever right now
But forever's going nowhere tonight
Sick of goading her self-loathing
She thinks, I think I'd better leave
'Course whiskey makes me smarter
And I'm happy as can be
But please excuse me darlin
It's not you
It's me

RSS 2.0