"Enrutingarna och teckningarna handlar rätt mycket om mina tillkortakommanden,

en slags kompensation för när jag sviker mig själv. Jag vill visa vad jag egentligen

menade, om jag hade kunnat. Ett sätt att be mig själv om ursäkt. Det är även en del ilska

över att man förväntas vara på ett visst sätt för att man är kvinna, man, barn, gammal och

så vidare. Och en frustation över att vi människor prioriterar fel så ofta och inte säger vad

vi egentligen menar. Jag tycker inte illa om att leva, men jag tycker att det är svårt.

Jag tror att det är det jag tänker på när jag tecknar och skriver och sen väljer att publicera det

- att få möta andra på riktigt."