Ta vägen

15e april. Välja framtid. Välja utbildning i ett system som i grunn och botten ger en ångest. Vilja vara mitt i feta smeten massan och samtidigt ha foten för långt utanför kanten för att nånsin känna sig hemma bland dem.

 

Vi håller på med veden nu, kapar och klyver. Jag känner mig svag och stark om vart annat. Om jag väljer en utbildning - bo i stan eller utanför? Jag växer så mycke med livet utanför staden, men när man har sitt dagsverke där blir livet utanför mest en pendlarsträcka och stress inför att inte hinna med livet på två platser. Mina sotiga ärrade fingrar - i lägenhet igen? Stadens berusande utbud av upplevelser och personligheter kontra dess hets och utseendefixering. En del av mig vill bara resa långt bort och fjärran (men tänk om en kommer hem än mer pank o villrådig?) Hur farao ska en tänka? Hur tänker ni?

 

 

att livet inte är något som kan investeras i. det pågår här och nu, och om jag i framtiden ska kunna se tillbaka på mitt liv och inte ångra något så måste jag se till att varje dag är något jag försökt göra det mesta eller bästa av. alltså inte att jag varit mest produktiv, utan att jag mått bra. ja. göra det mesta för att må bra i det pågående nuet. typ. det försöker jag leva efter. och att morgondagen får jag ta då den faktiskt är. den är hursomhelst oviss, onödigt att planera livet efter något jag inte kan veta något om.

(men det är också lätt för mig att säga som är privilegierad med ett deltidsjobb jag trivs med och mycket rörelsefrihet. och ett relativt välbärgat, socialt skyddsnät att falla tillbaka på. sånt som gör att jag öht kan tänka i sådana här banor.)

Jag håller ju verkligen med dig bob, om att det är så konstigt att planera efter förutsättningar man inte känner till. Men jag är en krass historiekännare som vet att jag vill ha barn (= årtusendens kvinnofälla, även när det inte sker inom ramen för traditionell familjbildning) vilket gör "lev här och nu-känslan" mer komplex för mig. Jag borde nog släppa det här med att bunkra upp inför ett liv som komma skall, det finns nog risk att man tillbringar hela livet med att förbereda sig på pensionen annars, men det verkar liksom i mitt undermedvetna!

(alltid skönt med folk som känner till sina privilegier)