I år blire separatistiskt för kvinns, queers och trans för mer navelskåderi och gemenskap och pepp snarare än folkbildning och upplysning av massorna som vi försökte oss på förra året. Att det är så himla känsligt är också del i varför det är så himla intressant.

En: försöker gestalta genom högläsning och diskussion och en dockteater den svårbegripliga känslan av att genom sin uppväxt vara helt könsstympad i huvet, läsa historia i skolan och bli rövkorkad, tävla med mansnormen och bli helt fel (fast på ett sätt rätt), bli äldre och börja skapa sig en maktanalys, läsa om hela historien, fatta att det inte är ens eget fel att man får ångest, försöka praktisera kärlek och "gråt inte, organisera dig" ändå, och man är äventyrslysten till tusen men kan typ inte resa i den här världen eller ens va på ett jävla dansgolv och inte ens Förenta Nationerna (som är det finaste vi har sa dina lågstadielärare) tycker att din kropp är din alldeles egna år 2013 och ens försök till relationer går åt pipsvängen för att man inte kan förmedla allt till motsvarande person som också är helt könsstympad i huvet och man vill bara så himla gärna göra något åt all skit och bara blir behandlad som en person men kan inte riktigt greppa allt (fortfarande asförkortad version av ännu mer komplex känsla)
Du: "Men alltså den här Valery Solanas?"

Kvällen innan förra 8e mars sa en kompis att han stöttade mig men att han inte förstod. Då tog jag mig tid. Satt halva natten och berättade min livshistoria och varför det här var viktigt för mig. Och jag fattar att det inte är så lätt och att man uppfattas som helt omotiverat arg, men det är för att man inte orkar berätta hela sin livshistoria varje gång, för att det är så personligt, så nära och för att det här har pågått så länge och man önskar att folk kunde försöka räkna ut ett och annat själva när det uppenbart är en väldigt stor rörelse som inte skulle finnas om den inte faktiskt var känslomässigt förankrad över hela jorden.

Och för den som fortfarande inte kan ta till sig separatism: Tänk dig att en anti-rasistisk grupp endast för icke-vita. Kan du i din vildaste fantasi tänka dig att de skulle kunna vinna något på att dela upplevelser själva? Skulle du rent av kunna föreställa dig att de vill ha med dig i den anti-rasisitiska kampen även fast du inte får va med i just det forumet? Jamen dåså, gråt inte, organisera dig.