Idag fortsatte mina pensionärsbragder.

 

En humorbefriad person petade på min livmoderstapp (det är ej essentiellt för hennes profession att ha humor, men känslan av att misslyckas skämta för att lätta upp stämningen blir ännu plattare när någon har hela handen uppe i ens fitty). Jag nämnde att jag fått blandade besked om mina blodvärden. Först sa de nämligen att allt var finemang, sen fick jag ett brev där det stod att jag hade järnbrist. Då blev jag lite irriterad, mest för att det är så typiskt vården att skicka ett recept på tabletter med ett brev istället för att prata med en så att man kan utreda om man t.ex. borde lägga om sin kost eller något annat mer långsiktigt smart. Så jag ringde upp och sa att vafan, och läkaren som svarade sa: Vilken idiot har skickat brist-beskedet? Och varför måste alla tjejer som blöder asmycke vara godhjärtade och äta vegetariskt? Och då kände jag mig lite dubbelbestraffad och sa att: Jamen rekommendera alla snubbar du träffar att klimatkompensera för mig så att jag kan käka lite bacon då. Jag ville ju förstå vad det berodde på om jag hade brist (vilket jag inte hade), hur lång tid det tar för järnbrist att uppstå: om det var för att jag har förlorat massa blod under hösten eller om det är för att jag varit vegetarian i åtta år? Hon: tänk på att äta bönor och linser. Jag: Vegetarian. I. Åtta. År. Hon: tänk på att äta bönor och linser. Jag: Min fysika massa består av linsprotein.

 

När jag kom ut ur byggnaden stod jag en stund i solen vid Siljan. Solen har bytt skepnad nu, den vill ha uppmärksamhet, är provocerande, närvarande, hetsande. Det dryper och forsar om hus och gator fastän det är tjockt med snö. Vårvinter. Den årstiden finns knappt söderut. När jag kom hem brassade jag på i kaminen, satt i gungstolen och pysslade med diverse projekt medan jag lyssnade på Mikael Niemi läsa Svålhålet. Det är väl det man är ämnad att göra på sin ålders höst. Vara nöjd med en ljudbok i en gungstol. Om jag är nöjd med det nu kommer jag att vara sjukt uttråkad på min ålders höst. Det är nog tvunget så att jag måste göra något kängpunkigt snart, skaka om mina fundament, så att jag inte blir bekväm.

 

Sammanfattade mina intresseområden så att den stackare som snubblar över bloggen lätt kan bilda sig en uppfattning om det är något för vederbörande eller ej. Insåg att kombon "politik, odling, slöjd, fåglar, feminism, litteratur" lätt hade fått mig bränd på bål för bara några sekler sen. Gött. För att spä på häxigheten vill jag tipsa om en skön brud som uppfann freegan-konceptet långt innan dina päron ens utbytt menande blickar. Som 18-åring på sjuttiotalet skrev Dolly Freed boken "Possum living" som är en praktika om hur man lever typ gratis, utan att vara en newage-hippie. Hela boken går att ladda ner här: deeplyrootedorganics.com/downloads/PossumLiving.pdf  Den innehåller bland annat recept på road-kills, samt den mest trovärdiga huskurs-beskrivning på hur man botar PMS jag någonsin läst: