Halvspontant
Hejsvej kära förtrogna,
Just nu ligger jag till sängs IGEN.. denna gång med förjävlig halsfluss. Hur som helst är det ganska skönt när man känner att knarket (medicinen) hjälper, när regnet öser ner utanför fönstret och vännerna fixar nudelsoppa och uppfinningar åt en. (Uppfinning á Erika och Anna: "Alvas hjälp-ringklocka". Jag drar i ett garnsnöre som går till ett pennfack fyllt med mynt och pärlor utanför min dörr. Skramelskramel = undsättning. Inte så att jag inte kan gå två meter eller ropa på dem, men det blir ju så mycket finurligare med ringklocka. Varför göra det lätt för sig? Cred till mina fina grannar!)
I fredags när vi skulle haft praktik hälsade vi på hemma hos en av womens power group-kvinnorna, Carol. Hon lärde oss baka chapati (oljigt bröd som steks i panna) och vi hade med oss chokladbollar till alla. Jag blev populär bland barnen då jag hade kamera med mig. (För att undvika fördomar måste påpekas att Carol bor i Kibera, som är det fattiga slumområdet i Nairobi. Alla afrikanska barn blir alltså inte överväldigade av kameror.) Carol satte på sitt favvis-kasettband och startade ett halvspontant disco (spontant för kenyanerna, ganska ospontant för oss introverta svenskar, men vi gjorde vårt bästa för att verka spontana). Fett najs att shejka ohejdat. Det vill säga, underbart att inte ha några hämningar. En tant med ett, å svenska vägnar, ofördelaktigt stort ass svängde särskilt mycket med stor bravur. Det tänker jag fanimej också göra när jag får en stor (större) akterdel! Sedan fick vi smaka en riktig festmåltid bestående av nystekta chapatis, ärtgryta och fanta. Finfin dag.
Har inte så mycket att bravera om idag... Jag och två andra har blivit veganer och lagar då och då egen mat (boardingens regel för veganism: laga själv), dock är jag inte helyllefascist så jag gör undantag när det krävs. Däri tillkommer tyvärr en massa absurda kommentarer! Man försöker göra sitt bästa och så får man en massa dynga om att vara principfast från folk som egentligen inte bryr sig. Dessutom anfaller karnivorerna med "sojamjölk är inte miljövänligt" osv. Vilket jävla blaj! Jämför med köttindustrin eller vad som helst liksom! Dessutom har det egentligen inte med saken att göra. (Jag slog f.ö. upp "blaj" för att kolla om det fanns "på riktigt", det stod: blaj - menlinglöst prat som utges ha innehåll, ex: en massa blaj om växternas själsliv. Lol.)
50 dagar kvar. Hoppet i livet! Saknar er mycket nu. /Alva
(Post Scriptum: Hjälp vad jag överanvänder parenteser.)
Just nu ligger jag till sängs IGEN.. denna gång med förjävlig halsfluss. Hur som helst är det ganska skönt när man känner att knarket (medicinen) hjälper, när regnet öser ner utanför fönstret och vännerna fixar nudelsoppa och uppfinningar åt en. (Uppfinning á Erika och Anna: "Alvas hjälp-ringklocka". Jag drar i ett garnsnöre som går till ett pennfack fyllt med mynt och pärlor utanför min dörr. Skramelskramel = undsättning. Inte så att jag inte kan gå två meter eller ropa på dem, men det blir ju så mycket finurligare med ringklocka. Varför göra det lätt för sig? Cred till mina fina grannar!)
I fredags när vi skulle haft praktik hälsade vi på hemma hos en av womens power group-kvinnorna, Carol. Hon lärde oss baka chapati (oljigt bröd som steks i panna) och vi hade med oss chokladbollar till alla. Jag blev populär bland barnen då jag hade kamera med mig. (För att undvika fördomar måste påpekas att Carol bor i Kibera, som är det fattiga slumområdet i Nairobi. Alla afrikanska barn blir alltså inte överväldigade av kameror.) Carol satte på sitt favvis-kasettband och startade ett halvspontant disco (spontant för kenyanerna, ganska ospontant för oss introverta svenskar, men vi gjorde vårt bästa för att verka spontana). Fett najs att shejka ohejdat. Det vill säga, underbart att inte ha några hämningar. En tant med ett, å svenska vägnar, ofördelaktigt stort ass svängde särskilt mycket med stor bravur. Det tänker jag fanimej också göra när jag får en stor (större) akterdel! Sedan fick vi smaka en riktig festmåltid bestående av nystekta chapatis, ärtgryta och fanta. Finfin dag.
Har inte så mycket att bravera om idag... Jag och två andra har blivit veganer och lagar då och då egen mat (boardingens regel för veganism: laga själv), dock är jag inte helyllefascist så jag gör undantag när det krävs. Däri tillkommer tyvärr en massa absurda kommentarer! Man försöker göra sitt bästa och så får man en massa dynga om att vara principfast från folk som egentligen inte bryr sig. Dessutom anfaller karnivorerna med "sojamjölk är inte miljövänligt" osv. Vilket jävla blaj! Jämför med köttindustrin eller vad som helst liksom! Dessutom har det egentligen inte med saken att göra. (Jag slog f.ö. upp "blaj" för att kolla om det fanns "på riktigt", det stod: blaj - menlinglöst prat som utges ha innehåll, ex: en massa blaj om växternas själsliv. Lol.)
50 dagar kvar. Hoppet i livet! Saknar er mycket nu. /Alva
(Post Scriptum: Hjälp vad jag överanvänder parenteser.)
Nattmangling
[Nordstedts Ord för Ord] subst. nattmanglingen - långdragna förhandlingar som äger rum på natten
Jag sitter här istället för att skriva geografiarbete. (Här = balkongen.) Ibland säger allting bara ifrån.Palmbladens skuggor badar i poolen, bilarna viskar på Ngong road. Det mesta är stilla för nu är det natt. Hur är det där hemma? Vårtecken? Allting blir så likgiltigt när det inte finns årstider: jag glömde tom. bort när det var första april (förstår ni allvaret?)! Regnperioden har tagit uppehåll i arbetet precis som jag. Allsköns skalbaggar och småkryp svärmar i ren glädje. Det finns verkligen enorma insekter här! Apan Gunnar, internatets lite halvläskiga och helrandom husgud, är säkert glad när det finns något annat att äta en skrumpen potatis från potatiskällaren. Mitt hår är otympligare än någonsin -ett halvafro (bara en sån sak som att "alva" ingår i ordet "halvafro") som inte kan bestämma sig för om det vill stå rakt upp eller hänga ner i ögonen på mig. Morr. But as we say in Sweden, "If you want to look nice you have to suffer". Det ska bli långt.
I helgen var jag på praktik för första gången. Satt i två timmar och knöt armband och samtalade med kvinnorna i Women's powergroup, jättetrevligt. En del var inte så bra på engelska men det löste sig alltid. Vår uppgift, utöver att bara umgås och samtala med dessa socialt förtryckta kvinnor, är att komma på något sätt att marknadsföra de smycken som de tillverkar. I slumområdet där de bor finns det ingen större exportmarknad so to speak.. Sååå, om ni är intresserade av att köpa något av dem kan ni beställa genom mig! Jag ska fotografera och lägga upp bilder av deras utbud hade jag tänkt. En annan tjej på internatet har gjort en blogg åt dem, förvisso lite ostrukturerad, men kanske värd en titt om man är nyfiken: http://powerwomangroupinkibera.blogg.se/
Årtusendets insektsnamn: "ljusskyggt kapuschongfly"
Helgens antiklimax: Bananvin smakar inte banan.
Dagens hemlängtanscenario: Förvirrad Edwin i rökig spårvagn.
Evighetens hat: Menstruationscykelns eviga gång.
Månadens tankspridda: Elin, tack för vykortet! Du glömde skriva vem det var ifrån men jag förstod ändå.
Flyktiga tankar. Jag är hela tiden någon annastans. Jorden är blott en demografis i universum. Nä. Nu blir det så pretto så jag måste lägga av. Ni är finast!
/Alva
Jag sitter här istället för att skriva geografiarbete. (Här = balkongen.) Ibland säger allting bara ifrån.Palmbladens skuggor badar i poolen, bilarna viskar på Ngong road. Det mesta är stilla för nu är det natt. Hur är det där hemma? Vårtecken? Allting blir så likgiltigt när det inte finns årstider: jag glömde tom. bort när det var första april (förstår ni allvaret?)! Regnperioden har tagit uppehåll i arbetet precis som jag. Allsköns skalbaggar och småkryp svärmar i ren glädje. Det finns verkligen enorma insekter här! Apan Gunnar, internatets lite halvläskiga och helrandom husgud, är säkert glad när det finns något annat att äta en skrumpen potatis från potatiskällaren. Mitt hår är otympligare än någonsin -ett halvafro (bara en sån sak som att "alva" ingår i ordet "halvafro") som inte kan bestämma sig för om det vill stå rakt upp eller hänga ner i ögonen på mig. Morr. But as we say in Sweden, "If you want to look nice you have to suffer". Det ska bli långt.
I helgen var jag på praktik för första gången. Satt i två timmar och knöt armband och samtalade med kvinnorna i Women's powergroup, jättetrevligt. En del var inte så bra på engelska men det löste sig alltid. Vår uppgift, utöver att bara umgås och samtala med dessa socialt förtryckta kvinnor, är att komma på något sätt att marknadsföra de smycken som de tillverkar. I slumområdet där de bor finns det ingen större exportmarknad so to speak.. Sååå, om ni är intresserade av att köpa något av dem kan ni beställa genom mig! Jag ska fotografera och lägga upp bilder av deras utbud hade jag tänkt. En annan tjej på internatet har gjort en blogg åt dem, förvisso lite ostrukturerad, men kanske värd en titt om man är nyfiken: http://powerwomangroupinkibera.blogg.se/
Årtusendets insektsnamn: "ljusskyggt kapuschongfly"
Helgens antiklimax: Bananvin smakar inte banan.
Dagens hemlängtanscenario: Förvirrad Edwin i rökig spårvagn.
Evighetens hat: Menstruationscykelns eviga gång.
Månadens tankspridda: Elin, tack för vykortet! Du glömde skriva vem det var ifrån men jag förstod ändå.
Flyktiga tankar. Jag är hela tiden någon annastans. Jorden är blott en demografis i universum. Nä. Nu blir det så pretto så jag måste lägga av. Ni är finast!
/Alva
