Halvspontant
Hejsvej kära förtrogna,
Just nu ligger jag till sängs IGEN.. denna gång med förjävlig halsfluss. Hur som helst är det ganska skönt när man känner att knarket (medicinen) hjälper, när regnet öser ner utanför fönstret och vännerna fixar nudelsoppa och uppfinningar åt en. (Uppfinning á Erika och Anna: "Alvas hjälp-ringklocka". Jag drar i ett garnsnöre som går till ett pennfack fyllt med mynt och pärlor utanför min dörr. Skramelskramel = undsättning. Inte så att jag inte kan gå två meter eller ropa på dem, men det blir ju så mycket finurligare med ringklocka. Varför göra det lätt för sig? Cred till mina fina grannar!)
I fredags när vi skulle haft praktik hälsade vi på hemma hos en av womens power group-kvinnorna, Carol. Hon lärde oss baka chapati (oljigt bröd som steks i panna) och vi hade med oss chokladbollar till alla. Jag blev populär bland barnen då jag hade kamera med mig. (För att undvika fördomar måste påpekas att Carol bor i Kibera, som är det fattiga slumområdet i Nairobi. Alla afrikanska barn blir alltså inte överväldigade av kameror.) Carol satte på sitt favvis-kasettband och startade ett halvspontant disco (spontant för kenyanerna, ganska ospontant för oss introverta svenskar, men vi gjorde vårt bästa för att verka spontana). Fett najs att shejka ohejdat. Det vill säga, underbart att inte ha några hämningar. En tant med ett, å svenska vägnar, ofördelaktigt stort ass svängde särskilt mycket med stor bravur. Det tänker jag fanimej också göra när jag får en stor (större) akterdel! Sedan fick vi smaka en riktig festmåltid bestående av nystekta chapatis, ärtgryta och fanta. Finfin dag.
Har inte så mycket att bravera om idag... Jag och två andra har blivit veganer och lagar då och då egen mat (boardingens regel för veganism: laga själv), dock är jag inte helyllefascist så jag gör undantag när det krävs. Däri tillkommer tyvärr en massa absurda kommentarer! Man försöker göra sitt bästa och så får man en massa dynga om att vara principfast från folk som egentligen inte bryr sig. Dessutom anfaller karnivorerna med "sojamjölk är inte miljövänligt" osv. Vilket jävla blaj! Jämför med köttindustrin eller vad som helst liksom! Dessutom har det egentligen inte med saken att göra. (Jag slog f.ö. upp "blaj" för att kolla om det fanns "på riktigt", det stod: blaj - menlinglöst prat som utges ha innehåll, ex: en massa blaj om växternas själsliv. Lol.)
50 dagar kvar. Hoppet i livet! Saknar er mycket nu. /Alva
(Post Scriptum: Hjälp vad jag överanvänder parenteser.)
Just nu ligger jag till sängs IGEN.. denna gång med förjävlig halsfluss. Hur som helst är det ganska skönt när man känner att knarket (medicinen) hjälper, när regnet öser ner utanför fönstret och vännerna fixar nudelsoppa och uppfinningar åt en. (Uppfinning á Erika och Anna: "Alvas hjälp-ringklocka". Jag drar i ett garnsnöre som går till ett pennfack fyllt med mynt och pärlor utanför min dörr. Skramelskramel = undsättning. Inte så att jag inte kan gå två meter eller ropa på dem, men det blir ju så mycket finurligare med ringklocka. Varför göra det lätt för sig? Cred till mina fina grannar!)
I fredags när vi skulle haft praktik hälsade vi på hemma hos en av womens power group-kvinnorna, Carol. Hon lärde oss baka chapati (oljigt bröd som steks i panna) och vi hade med oss chokladbollar till alla. Jag blev populär bland barnen då jag hade kamera med mig. (För att undvika fördomar måste påpekas att Carol bor i Kibera, som är det fattiga slumområdet i Nairobi. Alla afrikanska barn blir alltså inte överväldigade av kameror.) Carol satte på sitt favvis-kasettband och startade ett halvspontant disco (spontant för kenyanerna, ganska ospontant för oss introverta svenskar, men vi gjorde vårt bästa för att verka spontana). Fett najs att shejka ohejdat. Det vill säga, underbart att inte ha några hämningar. En tant med ett, å svenska vägnar, ofördelaktigt stort ass svängde särskilt mycket med stor bravur. Det tänker jag fanimej också göra när jag får en stor (större) akterdel! Sedan fick vi smaka en riktig festmåltid bestående av nystekta chapatis, ärtgryta och fanta. Finfin dag.
Har inte så mycket att bravera om idag... Jag och två andra har blivit veganer och lagar då och då egen mat (boardingens regel för veganism: laga själv), dock är jag inte helyllefascist så jag gör undantag när det krävs. Däri tillkommer tyvärr en massa absurda kommentarer! Man försöker göra sitt bästa och så får man en massa dynga om att vara principfast från folk som egentligen inte bryr sig. Dessutom anfaller karnivorerna med "sojamjölk är inte miljövänligt" osv. Vilket jävla blaj! Jämför med köttindustrin eller vad som helst liksom! Dessutom har det egentligen inte med saken att göra. (Jag slog f.ö. upp "blaj" för att kolla om det fanns "på riktigt", det stod: blaj - menlinglöst prat som utges ha innehåll, ex: en massa blaj om växternas själsliv. Lol.)
50 dagar kvar. Hoppet i livet! Saknar er mycket nu. /Alva
(Post Scriptum: Hjälp vad jag överanvänder parenteser.)
Trackback