Göteborg i fågelperspektiv
Sjömanshustrun står precis på horisonten, dansandes på trädtoppar och hustak. Vindarna för med sig förnimmelser om en stad i rörelse och någonting helt annat bortanför den. Oceaner. Skogar. Världen är välvd efter Älvsborgsbron och lyftkranarna blickar ut i fjärran som dystopiska djur. Solen värmer och vinden kyler. Det är en ljummen kväll i de många perspektivens tecken. Känslorna förpassas till en mörk vrå i magfickan på hoodtröjan. Världen, husen, gatorna. För en stund blir tillvaron liten och samvaron stor. En bil kör fram emot stenmuren, vinden tilltar. Jag cyklar hem och mitt inre sköljer över mig, igen.
/A
Sommaren var sårens tid
Jag har inte skrivit på ett tag. Men det har inte Strindberg heller. Panikpackning och liftande i Östergötland. Plebejisk midsommar i skogen. God mat, sprit, pors och nakna brudar i svensk insjö, se där några av de företeelser som för Karl-Bertil Jonsson framstod som det högsta livet hade att bjuda. Och så förstås den laglösa rättvisans princip: att ta från de rika och ge till de fattiga. Därefter har jag levt eremitliv i skogen vid havet. Huggormar, kattugglor och älgar har bevittnat lappsjuka och ljuv lycka. Och jag dem. Ronny Ambjörnsson skriver: (Sommaren var sårens tid.) och jag instämmer. Nu är jag i stan. Det är också trevligt, men luften. Luften. Den saknar ljung och älggräs och syre. Göteborg luktar asfalt och saltstänk. Hav och tårar. Självdistansen ligger och latar sig. I höst: utomhuspedagog-geek, nytt kollektiv och om andan faller på: björnbärsglögg, nyponmarmelad och en plan för framtiden.
Mina senaste word nerd-fynd:
damplagg / damp-lagg
sommaräng / som maräng
Staden svalnar mot kvällen. Gråberget.
/A
